Pale ale är en populär ölstil som är humleframåtsyftande med en maltig smak, en gyllene till bärnstensfärgad färg och måttlig styrka. Pale ales bryggs med ljus malt och alejäst och överbryggar klyftan mellan mörka stouts och ljusa lageröl. De är fulla av smak, men inte för tunga, så stilen är mycket lättillgänglig. De ursprungliga pale ales skapades i England, och stilen gav upphov till den amerikanska hantverksölscenen. Stilen omfattar maltiga engelska ales, balanserade amerikanska bryggerier, belgiska session ales och humlande IPA:s.
Snabba fakta
- ABV: 4-6%
- Bitterhet: 20-50 IBU
- Färg: 4-16 SRM
Vad är skillnaden mellan pale ale och pilsner?
Pilsners är bleka lageröl och vissa öl av den stilen delar den bleka gyllene färgen med ljusare pale ales. De två stilarna är mycket drickbara och tillgodoser smaken hos den genomsnittlige öldrickaren, men de är också mycket olika.
Den främsta kontrasten ligger i jästen. Pilsner bryggs med underjäst lagerjäst, medan pale ales kräver överjäst alejäst. I glaset är pilsner i allmänhet klar och pale ales något ogenomskinlig. Pale ales smak är maltigare, mer bitter och mer humlad än de rena, krispiga lagerölen.
Historien om pale ales började 1703 när bryggarna i Burton-on-Trent i England letade efter ett sätt att framställa ett jämnare och blekare öl. Dåtidens ugnar använde trä, vilket var svårt att kontrollera och ofta resulterade i ett mörkt rostat eller till och med bränt korn. Bryggarna fann att koks – en bearbetad form av kol som brinner varmt och jämnt – gav dem den önskade klara, bärnstens- eller kopparfärgade ale.
Denna ljusa malt kombinerades med områdets hårda vatten och mer inhemskt humle än vanligt (traditionellt Fuggles, Kent Goldings och Northern Brewer) för att fullborda den ljusa ale-stilen. Brittiska sorter kan innehålla lite kristallmalt, men vanligtvis inte mer än 20 procent. De strävar också efter en färg som inte är mörkare än 20 till 40 SRM (Standard Research Method).
Styles
Den engelska pale ale-stilen antogs av belgarna, amerikanerna och andra bryggerier i världen, där var och en förde ölet i en något annorlunda riktning. Detta fortsätter att vara en stil som är förlåtande för innovationer.
British Pale Ale
Den traditionella brittiska pale ale (eller English-style pale ale) innefattar bittera och ESB (”extra special bitter”) öl. Det är en trevlig och diskret öl med en maltig profil, lagom mycket träig eller lätt blommig humle för att skapa balans och vissa fruktiga toner i den fylliga kroppen. Bitterheten varierar mellan 20 och 40 IBU, färgen är vanligtvis gyllene till koppar och klarheten är klar till briljant.
American Pale Ale
Den amerikanska pale ale (APA) skapades 1980 med introduktionen av Sierra Nevada Pale Ale. I denna version är maltigheten ofta nedtonad och man använder mer aggressiv nordamerikansk humle, till exempel Cascade och Centennial. Det är ofta en spännande och kryddig bryggning med en medelstark kropp och accenter av citrus och tropiska frukter. De varierar från djupt gyllene till koppar till ljusbrun färg. Den medelhöga alkoholhalten och 30-50 IBU är också kännetecknande för pale ales.
India Pale Ale
India pale ales (IPA) var en engelsk skapelse från 1820-talet, och amerikanerna har tagit den till nya höjder. Den har utvecklats till en egen stil men är fortfarande en pale ale.
Den karakteristiska profilen för en IPA är en förstärkt humlehalt, bitterhet och alkoholhalt. Den engelska IPA-stilen behåller en avrundad smak och en humle-malt-balans som är kännetecknande för landets pale ales. Vanligtvis är de 5-7 procent ABV och bara 35-63 IBU.
Ameikanska IPA:er är fruktigare, mer blommiga och till och med mer humlebetonade – vanligen mellan 50 och 70 IBU. Imperial (eller dubbel) IPA:er ger allting en extra krydda. Det är ölet för ”hopheads” med IBU som kan uppgå till 100 och en alkoholhalt mellan 7 och 11 procent ABV.
Belgian-Style Pale Ale
Den belgiska pale ales-stilen har mer karamell- och rostade maltsmaker och gyllene till kopparfärger. Humlen är märkbar men relativt mild och ligger i intervallet 20-30 IBU. Det är en sessionsöl med tydligt inflytande från de engelska ales.
Hur man serverar pale ale-öl
De flesta pale ales serveras bäst vid källartemperatur, mellan 50 och 60 grader Fahrenheit. Vissa IPA:er och amerikanska pale ales är bättre bara lite kallare, men inte under 45 grader. Som en allmän regel gäller att ju mer humlehaltigt ölet är, desto varmare bör det vara.
För glasvaror är nonick (eller nonic) pint ett bra generellt val. Den har en utbuktning ungefär tre fjärdedelar av vägen till kanten, som är lika bred som basen. Det vanliga pintglaset fungerar också bra. Belgiska och amerikanska pale ales, inklusive IPA:s, serveras ofta i ett tulpanglas med stjälk. Det här glaset håller ölets temperatur samtidigt som det framhäver skummet och kolsyran.
När du häller upp pale ales ska du luta glaset i en 45-graders vinkel och hälla på sidan av glaset. När glaset fylls räta upp det till en upprätt position.
Matkombinationer
Det breda utbudet av pale ale-tolkningar som finns tillgängliga gör det svårt att generalisera vilka typer av mat som passar bra ihop med denna stil.
Brittiska pale ales kan avnjutas tillsammans med en mängd olika maträtter, bland annat kryddiga rätter från Indien och Asien samt mildare rätter från Storbritannien. Hoppigare pale ales som bryggs utanför England passar bäst till enklare rätter som grillat kött, sallader och rostad kyckling.
Bästa märken
Det skulle vara omöjligt att hålla reda på eller räkna upp alla pale ales på marknaden. Dessa öl kommer alla att behålla de allmänna egenskaperna hos denna stil även om var och en är unik.
- Bass Ale (United Kingdom)
- Boddingtons Pub Ale (United Kingdom)
- Cooper’s Original Pale Ale (Australia)
- Dale’s Pale Ale by Oskar Blues (Colorado)
- Deschutes Mirror Pond (Oregon)
- Geary’s Pale Ale (Maine)
- New Glarus Moon Man (Wisconsin)
- Pyramid Pale Ale (Washington)
- Sierra Nevada Pale Ale (California)
- Youngs Bitter (United Kingdom)